Tears in the typing pool.
Funderar på om det inte varit ett smartare karriärs-drag att studera något naturveteskapligt ingenjörs-aktiktigt istället. Då hade jag, förhoppningsvis, kunnat göra verklighet av min drömmaskin som expanderar tid. Drömmaskinen skulle vara ett lurigt sätt att undvika otrevligheterna som uppstår vid sidan av tidsbrist; stress och bortprioriteringar. För tillfället har jag fler bollar i luften en vad jag kan hantera – val av studieinriktning, flytt, studier, socialisering, arbete, söka sommarkurser, osv.
Oliver kommer förbi och iakttar mina bristfälliga packkunskaper. Är det något jag vet, så är det att packning och jag är en addition som får ett negativt utfall. Hur jag än vänder och vrider så tycks det uppstå tomrum i lådorna som jag helt enkelt inte kan fylla på ett adekvat sätt. Lägenheten reduceras stegvis från att vara ett hem till en lokal. Det känns konstigt, men samtidigt som en befrielse. Jag hoppas på att min nästa bostad innebär stabilitet och trevnad.
Copacabana
Söndag.
Most wanted.
Lyssnar på Makthaverksan så högt det bara går och gör mig så fin som jag bara kan för att marknadsföra mig själv i min nya frisyr på bästa sätt. Telefonen ringer från okänt nummer. Tydligen ska jag få komma på intervju för ett jobb jag sökte för (vad som känns som) evigheter sen. Kan inte riktigt komma på vilket i jobb mängden kvinnan i telefon representerar. Känner att det blir svårt att läsa på om företaget inför intervjun och får helt enkelt bara koppla på min charm till 120 %.
Idag är en bra dag. När jag stod och diskade mina skålar och assietter, inhandlade på Saron Kyrkan för ca 2 veckor sen, slog det mig hur himla mycket jag tycker om de urfina små lila genomskinliga uppläggningsföremålen. Så mycket att det till och med är en fröjd att diska dem!
Jag lyssnar på låtar jag knarkade när jag träffade Jakob. Det gör mig nostalgisk, fast med en positiv eftersmak. Han, och dem, ger mig fortfarande en euforisk känsla och fyller mig med sådan värmande energi att jag inte kan sitta stilla. Han är så ståtlig och manlig med sitt Haddock-skägg och busiga isblå ögon!
Rip it up.
Efter influensa och efterföljande innesittartid fick jag panik. Panik över mig själv och panik över att stirra på samma väggar dag ut och dag in. Eftersom jag redan målat väggarna i min boning en gång och inom en snar framtid kommer stirra på nya (vita) väggar bestämde jag mig för att det var lättare att göra något åt mig själv. Även Jakob tröttnade på mitt månadslånga velande (Ska jag klippa mig? Ja! Jag bara gör det! Eller NEJ, jag klipper mig INTE!!) och tog till saxen.
Dock var Jakobs erfarenhet av friserandet ganska knapp(ingen) och det blev inte riktigt vad vi hade tänkt oss. Paniken lamslår mig ytterligare en gång denna dag. Vi slänger oss på bussen till Linnea för att reda ut denna ohållbara situation (hysteriska skratt varvat med ilsken gråt). Tystnaden uppstår mellan Backa och Avenyn. Väl där bryter jag den; Ärligt talat, är det fint eller fult? Jakob: Det blir nog bättre när du plattat håret…
Peace and love.
En av världens bästa meddelanden; Mr Kok is coming to town!
Emerge.
Jag har ifrågasatt mig själv, livets mening samt ödets ironi de senaste dagarna. Då jag föll offer för influensan tycks den enda, för mig, väsentliga föreläsningen ha ägt rum. Jag har nu spenderat timmar, blod, svett och tårar för att försöka ersätta den kunskap jag gått miste om genom min kurslitteratur men jag når inte samma vetskap genom ”Power: a reader” som mina medstudenter tycks ha fått genom denna informativa föreläsning. Stressad så att jag kreverar över den stundande examinationsinlämningen har jag inte varit till glädje varken för mig själv eller min omgivning. Dock fick jag idag ett så uppmuntrande besked att jag svävade ut i detta glädjeyttrande;
Mr Kok is coming to town!
Nothing better.
Min ursprungliga plan för helgen vecka 7 år 2012 var att gräva ner mig i böcker om makt, aktörskap och antagonism. När klockan blev sisådär 17.oo på lördagen, och jag var helt mosig i huvudet, når ett meddelande mig om nybakta bullar och filmkväll – en frestelse jag helt enkelt inte kunde motstå. Jag strukturerar om helgplanen och vips så befinner jag mig i Brunnsparken på väg mot älsklingen. Vid det här laget slår det mig; det är gott med mjölk till nybakta bullar och i ungefär samma stund som jag tänkt tanken börjar min mobil pipa; Jakob. Det är dock inte Jakob som ringer utan hans söta avkomma. Så där står jag, i Brunnsparken, pratandes med en 4-åring om mjölk. Aningen frågandes sneglar en medelåldersman på mig och är nog måttligt förvånad över denna 22årings knepiga lördagssamtal, vilket han bara snappar upp hälften av vilket blir;
- Jo det är gott med mjölk.
*paus*
- Tror du man kan dricka för mycket mjölk då?
*paus*
- Ja, precis! Det är kalcium i mjölk och det är ju bra för skelettet!
*paus*
- Jag kommer snart. Ska bara in på Ica och köpa mjölk.
Efter samtalet och bussfärden går jag in på Ica och köper mjölk. Sen rusar jag hem till Jakob och äter bullar och leker med lilltigern.
Days passed.
För ett ganska bra tag sen fyllde min kära vän Sebastian aka Mr Kok år. Vi ställde till med överraskningskalas i Oslo och gav honom en oförglömiglig upplevelse (förutom vår närvaro) i form av en fallskärmshoppning. Nu, äntligen, har han tagit sig samman och framkallat bilderna från den underbara helgen. Här kommer en sammanfattning!
My sweet prince.
I flera dagar har en virusinfektion ockuperat min nu sargade kropp. Den härjar och river, får mig att transpirera floder och gny som ett barn. En smärre regnskog har gått åt för att ta hand om kroppsvätskorna som svämmar över min näsa. Jakob överraska mig med kakor och tillhörande kakburk.
By moonless skies.
Spenderar lördagen med människor som betyder mycket. Vi äter, skrattar, förvånas över franska Playboys censurering, spelar lite Alfapet och njuter av samvaron. Det finns människor jag saknar här, vänner jag önskar jag träffade oftare, vänner jag önskade jag hade nära. Men nya har kommit och de förgyller min vardag som de klaraste lysande stjärnor.
Romantic streams.
Med en enkel tulipan
Oliver fyllde år. Så gjorde även min lillebror. Theo blev gratulerad via satellit på grund av avståndet på 45 mil. Oliver hade mer tur och vi ordnade en överrasknings-middag. Jag lurade i honom att vi skulle kolla på en lägenhet till mig (I wish) men istället tog jag med honom hem till Hanna där underbara människor väntade med kulinariska mästerverk och leenden. Oh så förvånad han blev.
Förvirring
När Jakob säger: Jag ska bara kissa och har receptet på telefonen. Och sen springer in på toa, med telefonen, blir jag lite förvirrad. Ska vi laga mat på toa!?! Menar han att jag ska följa med in på toa och kolla på receptet när han kissar (jag tänker mig då att han är som den tidseffektiva pappan i Hipp Hipp och vill inte förlora en viktig sekund)? Kommunikation är så viktigt i förhållanden.
Ja må hon leva
Fanny fyllde 23 och det skulle firas. Det blev sång, dans, charader, lekar, mat, kaffe, kaka OCH många skratt.
