För er som missat det är jag en av arrangörerna till stödfesten Stöd en syster! som kommer äga rum nu på lördag på Parken. Idén till festen kom till oss i UN Women Gbg redan förra året – men på grund av diverse olika saker var det först i år vi kom till skott med våra planer för att uppmärksamma allmänheten om en otroligt viktigt dag;

25 November – Internationella dagen för avskaffande av våld mot kvinnor.

Det har varit väldigt mycket jobb men samtidigt så fantastiskt kul och lärorikt! Och jag vet att det kommer vara värt allt slit. Nu håller vi bara tummarna för att Du och många fler med dig kommer och gör lördagen den 17 november till något oslagbart tillsammans med oss! PEPPEN!

 ps. jag hoppas du har uppmärksammat min kreation på de göteborgska gatorna  vid det här laget! ds.

Eftersom stödfesten har lagt beslag på i princip all min vakna tid den senaste veckan har mer eller mindre hela mitt liv legat på is vilket resulterat i ingen klättring, knaper social samvaro, stökigt hem, dålig studieprestation osv. Därför kändes det skönt att med helgens antågande även få beskedet att det mest inför kvällen den 17:e fallit på plats. Med tid att viga åt annat än arrangemang beslutade jag mig för att ordna upp min havererande tillvaro och ägna återstående tid åt mig själv och det själsliga som kommer med det. Dock verkar veckans höga tempot hållt i sig även i övergången till helgen med resultatet att jag utförde alla mina åtaganden otroligt effektivt och hann därför klämma in både det ena och det andra; städa, IKEA, Emmaus, museum, Arkiv X, röja förråd och fika-mys. Det var spännande att äntligen få bekanta sig och upplevla den Malmska valen. Bra helg med andra ord!

Har föreläsningsfri dag som resulterar i en ledig dag eftersom min kurslitteratur ännu inte anlänt. Äter en lugn frukost och underhåller mig med det nya numret av Kommunal Arbetaren. blir uppjagad när jag läser om ”rätten” till heltid inom de kommunala anställningarna och om ”Chocksiffrorna om deltidsarbete”; en fråga som i princip bara rör kvinnor då 8 av 10 kommunalt anställda är just kvinnor. En moderat kommunstyrelseordförande tjatar på om att ”De som är nöjda med 75% behöver vi inte lägga så mycket kraft vid” vilket jag anser vara en förenkling. Granskar man systemet med årsarbetstid och flyt framstår den där nöjdheten i en annan dager. Årsarbetstid med flyt är förenklat följande; Flytet är ett sätt att erbjuda högre anställningsgrad utan att egentligen skapa mer arbetstillfällen på din arbetsplats. Ansvaret att få ihop de extra procenten ligger istället på dig själv. ”Flytet” kan du få ihop genom att arbeta på andra arbetsplatser inom samma verksamhetsområde eller hoppa in för någon som är sjuk på din arbetsplats. Med andra ord, anser jag, är de flytande procenten en återgång till osäkra anställningar där du själv måste jaga timmar.
     Så, för att återgå till nöjdheten med 75%-anställningen; när alternativet är en osäkerhet och en rädsla för att vi årets slut ”bli skyldig tid” du inte lyckats få ihop tycker jag att valutrymmet krymper. Dessutom har alla inte möjligheten att arbete under dessa omständigheter som mer eller mindre kräver tillgänglighet i större utsträckning – med fyra barn är det svårt att bli inringd med kort varsel… Så, hur framstår nu det där valet nu? Jag förstår att en deltidare tackar nej när det här är alternativet. Det ironiska är dock att kommuner och landsting kan klappa sig på axeln och säga; Vi erbjöd dem högre anställningsgrad men de Själva tackade nej. Och sen kan de säga att de tagit itu med problemet. Lösningen kanske ser bra ut på pappret, men verkligenheten ser annorlunda ut. Dessutom är de lömska nog att utesluta den största gruppen deltidsanställda ur sin statiskt; enligt SKL var 172 000 personer deltidsanställda år 2011. SCBs siffra visar istället på att 288 000 personer var deltidsanställda förra året eftersom de faktiskt tog med, den troligtvis största gruppen deltidare, timanställda. Den här situationen där kvinnor begränsas till deltidsarbete resulterar i att förstärka kvinnans utsatthet – inte nog med att hon redan tjänar sämre än männen i samma samhälle, hon utesluts även att arbete i samma i utsträckning vilket begränsar henne än mer. Och så heter det att vi är världens jämställdaste land. Min uppmaning; se över den där jämställdheten lite nogrannare så ser du att den brister.

Efter den deprimerande läsningen känner jag att jag måste göra något produktivt av resterande del av min föreläsningsfria dag. Jag beslutar mig för att ge brödbaket ett ordentligt försök; något som inte visar sig fullt så enkelt eller smärtfritt som jag förväntat mig. Dock blir resultatet bättre än förväntat och det färdiga brödet var värt mödan.