Igår slängde jag ihop något som blev så gudomligt gott att jag måste dela med mig av det till er! Dessvärre blev det inga tjusiga bilder så ni får hålla till god med text. Rätten bestod av en typ Quorngryta som jag serverade med potatis och en enkel sallad bestående av en salladsblads-blanding från ICA, tomat, gruka, oliver och paprika. Hoppas ni tycker detta smakar lika bra som jag!

 

Solen skiner och jag sitter inomhus djupt försjunken i mina böcker om idéhistoria. Ska inom en snar framtid skriva min första salstenta och är mer än nervös. Därför antecknar jag flitigt parallellt med läsningen och hoppas åstadkomma något som liknar ”instuderings papprena” jag fick på gymnasiet inför mina historieprov. Mitt syfte är dessa anteckningar sen ska verka som en summering av böckerna inför det kommande provet, istället för att jag ska behöva bläddra frenetiskt bland de sammanlagt 975 sidorna för att hitta mina svar.

 

Jag inser även att en liten uppdatering är på plats. Det var på tok för länge sedan jag skrev här – men det har sina förklaringar. Kroppen har fortsatt att göra sig påmind. Förra veckan var ett rent helvete – jag varvade en komplex tentafrågeställning med en så intensiv spänningshuvudvärk att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Jag har inte haft den här värken på flera år – för att jag har rört mig regelbundet och byggt tillräckligt med muskler för att undvika den. Men när jag gjorde illa foten blev jag stillasittande, vilket sen resulterade i ryggskottet och med det ännu mer stillasittande och stillasittandet har i sin tur resulterat i värk i nacke och axlar som sedan strålat ut och åstadkommit denna helvetiska huvudvärk. Det har liksom blivit en ond cirkel: träna = värk = mindre träning = ännu mer värk = ingen träning = kolossal värk. Värken och all den begränsning den orsakar har gjort mig en aning deppig och tvär. Och där av tystnaden. Men nu har jag äntligen kommit igång, igen. Började med små utflykter och promenader, för att sen övergå i kortare löpdistanser för att sen (äntligen!) i fredags springa 4,5 km utan värk och igår klättrade jag igen utan problem (bortsett från att mina muskler inte riktigt är vad de var). Idag var dessutom och fick akupunktur (vilket var himelskt!) och fick ett tejpbandage som ska minska belastningen på ryggen. Så livslusten börjar sakta men säkert komma tillbaka till mig!
     Föreläsningen den 8 Mars gick förresten över förväntan och gav mig mersmak! Jag blev utnämnd till en av de bästa talarna på evigheter då jag tydligen ”pratade med ett sådant brinnande och medryckande engagemang”. Efter det pratade jag även i radio om Kvinnokonventionen. Under detta samtal stakade jag mig dock en aning, men lyckades rädda situationen och fick även här stående ovationer. Dessutom har jag nu även blivit ombedd att delta, som representant för UN Women Göteborg, i en dialog om Västra Götalandsregionens nya policy för arbetet med mänskliga rättigheter. Förhoppningsvis kan jag även där, genom en passionerad retorik, få med mig mina åhörare!
     Inte nog med det – i helgen hade jag dessutom besök av min underbara lillebror. Helgen blev en av de bästa på väldigt länge och bjöd på flera trevliga moment som att besöka Skansen Krona med hela stora familjen (Elina, Andreas och Signe det vill säga), fika, fest och en omgång Chicago (som jag dessvärre inte vann). Helgen gav mig även något att se framemot som dövar sommarjobbs-paniken en aning: jag och Theo ska ta oss an Kebnekaise!