Sharpen my body like a pen.

 

Idag tog jag mig ytterligare ett steg närmare milen. Steg för steg släpade jag mig fram på fötter som kändes som bly och asfalt som kändes som kvicksand – hela rundan var en enda stor motgång. Men målmedveten som jag var bet jag ihop och överraskade mig själv när passerade 7km. Personligt rekord, men det ska inte stå sig länge! Och mitt nya mantra skall eka i mitt huvud ända tills jag tar mig dit;


Det handlar inte om att ta reda på vem man är – det handlar om att skapa den man är. 

Falling and Laughing.

Att det var så länge sen jag skrev sist. Försöker erinra mig om vad som har hänt och det står still i huvudet. Känns som om jag inte gjort någonting speciellt, men ändå har tiden flugit förbi och jag har uppenbarligen varit för upptagen för att hinna med bloggandet. Hur som, istället för en lång harang om vad som varit kommer istället ett inlägg om vad jag ser framemot och bara lite lite om vad som skedde i helgen.
     Som alla Göteborgare åtminstone känner till gick Göteborgs Varvet av stapeln i lördags. Tre av mina favoritmänniskor skulle i år vara med och springa; två av dem debuttanter och en återkommare. Som ni säkert förstår har de redan innan loppet verkat som inspirationskällor för mig i mitt springande och det inspirationen bara ökade efter deras prestationer i lördags! Så nu överväger jag att nästkommande år ta mig an Varvet. Dock beroende av hur Midnattsloppet går – har ju ännu tagit mig över milen men är övertygad om att det sker inom en snar framtid. Så håll tummarna för mig och peppa mig!


Hur som haver. Förutom springandet tar skolan upp majoriteten av min tid, som vanligt. Men snart så snart har jag även tagit mig över denna mållinje. Eller, åtminstone för terminen. Arbetslösheten i sommar är något jag känner mig mindre och mindre stressad över och jag börjar istället se framemot en sommar av fritid. Jag vill så himla mycket att jag lätt tar på mig så mycket att jag nästan drunknar i måsten. Så en ledig sommar där jag har tid att öppna en bok och läsa den enbart för nöjes skull eller en sommar där även jag har möjlighet att njuta av solen eller en sommar där jag har möjlighet att gå ut och spela lite fotboll/basket känns mer och mer lockande och inbjudande. Den bristande inkomsten är ju givetvis ingenting jag ser framemot – men vi kommer gå runt och det räcker. Jag tänker och oroar mig för mycket helt enkelt – tid jag hade kunnat spendera obrydd och glad med mina nära och kära. Pengar har bara symboliskt värde som vi själva upprätthåller. Vår tid på jorden är däremot begränsad och på så sätt blir varenda sekund ovärderlig. Så denna sommar och min snaraste framtid kommer jag ägna åt det jag brinner för; feminism, ekologisk hållbarhet, förändring och kreativitet. För utan det blir de extra nollorna på kontot ändå inte värt någon ting…
     I söndags som jag spenderade med mina käraste vänner kände jag mig som mitt tonåriga jag igen. Jag släppte oron för den kommande sommaren, unnade mig en pizza för mina sista slantar, njöt i goda vänners lag och i en kvav värme under en molnfylld himmel promenerade vi runt, vad som tillslut blev, i princip hela Göteborg. Och jag kände mig lycklig. För med goda vänner behövs inte massa dyra aktiviteter och lyx. Med goda vänner behöver man bara varandra. 

RSS 2.0