Idag blev jag påmind om en sak när jag på marknivå i en spårvagn svischade förbi Stampens kyrkogård med stenporten med inskriften "Tänk på döden". I vanliga fall när jag åker förbi där brukar jag tänka på det där fotografiet jag planerar att ta på den lustiga skriften, det där fotografiet som det aldrig tycks finnas tid att ta, och förbanna mig själv för att jag inte bara tar mig i kragen. Men idag drogs mina tankar åt ett annat håll:

Förra fredagen när solen visade sitt vackra anlete och The Boss förärade staden med ett besök satt jag, Jakob, Signe och Oliver och grillade i parken nära lägenheten med den vackra utsikten. Jakob och Signe gick in efter en stund medans jag och Oliver satte oss på muren för att njuta av kvällen. Vi satt och spanade ut över staden som vi kallar hemma när Oliver plötsligt säger;

- Ser du det där gröna fältet mitt bland alla taken? Alla trädkronor?
- Ja…? Vart är det?
- Det är kyrkogården.

Det är lustig. Jag har suttit på den där muren hundratals gånger och blickat ut men lyckats förbise denna gröna oas. Denna färgklick, mitt bland all betong, som bryter av. Man behöver människor runt omkring sig som får en att se saker på nya sätt. Vänner som ger en perspektiv.

Så var vi, efter många om och men, äntligen klara med växthuset! Vi har till och med börjat fylla det med växter som vi inhandlade en vacker dag på Botaniska. Dock känner vi så här halvvägs igenom växt-fyllandet ett behov av blomster som bryter av färgtonen. Exempelvis växter med klar-rosa alternativt röda blommor. Dessutom ska de helst av allt ska tåla hetta och perioder av torka. Växthuset kommer göra sig fint i vår nya lägenhet.

Och på tal om lägenheten; jag längtar så efter att få flytta dit och ha ett rum helt avsett till pyssel där man inte behöver städa upp efter sig varenda gång den kreativa lustan överrumplar en. Detta konstanta städande och undan plockande har, till viss del, den inverkan på mig att skaparglädjen ebbar ut. Vilket är synd. Jag vill kunna avsluta mitt projekt när tröttheten kommer över mig för att nästa dag kunna återuppta det precis där jag slutade. Det ska för övrigt bli skönt, på alla sätt och vis, att om ganska exakt en månad kunna bre ut sig på hela 80kvadrat. Att få slå sig till ro en aning och andas ut.

Idag kände jag mig inspirerad - trots en hektisk dag på jobbet. Urspunget till denna inspiration tordes komma från viljan att uppmärksamma Jakob på sin namnsdag kombinerat med det efterlängtade pluset på lönekontot. Med bestämda steg tog jag mig för att köpa de japanska kuverten jag sprang på av en slump för ett tag sen när Jakob var på jakt efter pennor. Inspirerad som jag var var jag fast besluten om att inte bara ge Jakob en gåva på sin namnsdag utan dessutom en magnifikt förpackad sådan. Väl i butiken snubblade jag även över ett utsökt brevpapper vilket jag även suktat efter sen jag först råkade på dem, så jag beslutade mig för att även unna mig dessa; det förtjänar jag efter mitt hårda slit i mörka lagerlokaler och ekande korridorer på äldreboendet. Inköpet har väckt en sådan otrolig brevskrivar-lust inom mig så att jag får dela med mig av mitt exklusiva brevpapper och mina tankar. Dessvärre förbannar jag mig själv för att inte ha fört bättre protokoll över mina vänners adresser - jag har inga exakta. Och det känns som om jag tar bort en del av överraskningen med brevutsändelsen om jag frågar efter adressen för då röjer jag samtidigt mina avsikter. Hur som helst - jag får väl fråga och sen dröja ett tag med mina utskikt tills mina kamrater har förträngt att jag ens har frågat.

Nu sitter jag ivrigt och väntar på att min kära pojkvän ska komma hem och mötas av mitt paket.

Dagarna går och jobbet är stressigt. En sorts stress som jag numera inte är riktigt van vid; bortskämd student som jag är. Jag har haft få tider att anpassa mig efter under mitt första år i den akademiska världen vilket har invaggat mig i en känsla av frihet. Det gör det svårt och tungt att plötsligt tvingas inrätta sig i en stel arbetsstruktur. Många dagar känner jag mig så otroligt matt - fortfarande trött efter arbetspass jag lagt bakom mig och matt vid blotta tanken på de jag har framför mig. Försöker att inte tjärra ner mig i trötthetsspiralen - där all min lediga tid vigs åt vila för att orka med jobbet men vilan i sig tycks spä på känslan av konstant sömninghet. Måste finna någonsorts balanserad meningsfull fritid som inte tippar över mot det hektiska. Bara jag får känna att jag vigt dagen åt någonting trevligt utöver det vanliga, som en promenad, ett kak-bak eller lite pyssel, så känns arbetet så mycket lättare att ta sig an.
För övrigt har jag nu lyckats ta mig igenom alla Harry Potter-böcker med Jakobs hjälp i form av högläsare. Högläsningen har även varit till förmån för vårt växthus-projekt som stått stilla ett tag. Äntligen är all gammal färg bortslipad och vi är i full färd med målandet. Dock kommer jag inte dela med mig av arbetsprocessens gång förens projektet är fullbordat - dvs när växthuset stoltserar med ny klar färg och huserar nya frodiga växter!

För exakt en vecka sen var min kära broder på besök för att ta del av Kents spelning på Trädgårdsföreningens gröna gräsmattor. Det var trevliga 3 dagar vi spenderade ihop innan verkligheten återkallade oss till arbetslivet. Den gångna veckan har susat iväg i illfart och jag har redan avverkat min första vecka som vikarie på demensboendet. Min förhoppning är att den stundande helgen blir lika trevlig som den föregående.

Imorse när jag traskade iväg mot spårvagnen kl 05.53 i regnet för att ta mig till jobbet i tid kändes livet kalt och grått. Det känns vemodigt att lämna en varm säng och mysig Jakob för att spendera dagen instängd på en demensavdelning. Troligtvis är det min ledighet och v 28's semester som gjort mig lite bortskämd. Men samtidigt är det den och alla andra av livets goda stunder som jag redan lagt bakom mig och de jag har framför mig som gör det mödan värt att pallra sig iväg. Det är svårt att dela med sig av minnesbilder, men här är en sammanfattning i bildlig form av min vecka 28 år 2012.

Så var man tillbaka på den Göteborgska marken igen som jag nu kallar "hemma". På tal om hemma så är jag/vi redan i fullfärd med inredningsplaner. Under dagen har vi varit på jakt efter en flexiram till mitt påtänkta dörrprojeket - givetvis måste vi ha en trevlig skylt som välkomnar besökare! Dessvärre tycks efterfrågan på flexiramar av måtten 20*25 cm i vit plast vara större än utbudet. Inte ens internet kan erbjuda det jag söker! Dock har en hjälpsam äldre kvinna i en garn/tygbutik erbjudit sig att beställa hem en åt oss - om två veckor när hennes leverantör återkommer från semestern. Jag låter dock inte min kreativitet hämmas och har i väntan på material färdigställt mönstret till dörrbroderiet. Imorgon ska även ett "Ingen reklam TACK"-mönster skapas. Tänker att hade jag varit brevbärare/reklamutdelare hade jag blivit aningen gladare att mötas av ett broderat budskapet istället för ett i ilska nedklottrat på en lapp.


På tal om det här med utbud och efterfrågan. Antingen är fallet med begagnade lakan precis som ovan, större än utbudet,  eller så är det helt enkelt så att ingen säljer sina använda lakan då de tänker att ingen frisk människa skulle vilja köpa dem - för de går inte att finna! Nu har jag sökt på loppisar land och rike runt för att kunna färdigställa min badrumsmatta till en rimlig kostnad men icke; blir nog till att köpa nya lakan ändå eller alternativt försöka komma över en billig snutt vitt hederligt bomullstyg.
Dagen har även vikts åt viktiga ärenden så som min kära iPhones till korta kommande. Jag måste ha råkat ut för det där Petter rappar om, att vinden vänt, för oohh så mycket tur jag haft på senaste! Först meddelar försäkringsbolaget att  till en kostnad av 1500kr, aka självrisken, bistår de mig med en ny iPhone. Glad över den ynka summan i jämförelse med kostnaden att inhandla en helt på egen hand beger jag mig till 3 för att få ett expertutlåtande på att mobilen är ur funktion. Väl där  nås jag av ett ännu trevligare budskap - mobilen är inte fuktskadad, för fuktsensorerna visar inte på det, så felet går på garantin. Med andra ord blir min klumpighet inget som kommer drabba mig ekonomiskt. Min veckas semester är med andra ord strålande hittills!

Redan på fredagskvällen började vi fira den efterlängtade helgen med att, för att citera Jakob; "vara uppe sent som tonåringar!" Det är bra att vara från varandra lite, att sakna och längta. Det blir lätt så att man tar tid tillsammans som självklar och först när det blir en avsaknad av det inser man dess värde.
Lördagen påbörjades relativt tidigt med en liten sovmorgon innan vi begav oss till Slottskogen för lite bagageluckeloppis där vi lyckades med följande fynd.

Toppade loppisen med finfika på Franska med världens godaste smörgås och ljuvligt kaffe. Kvällens öppningsfas spenderade vi med Linnea med flera på Publik. Vi rundade sedan av kvällen med en visit hos Olle.

Söndagen

Dagen invigs med världens mumsigaste frukost på sängen; saffranspannkaka med jordgubbssås och vispgrädde efterföljt av blåbärsscones á la Laila. Resten av dagen fastnar vi i sängen med filmmys, djupa samtal om livet, lätta samtal om ingenting och behövlig vila.
Senare på kvällen kom Oliver på besök och vi rörde ihop en delikat risotto. Sedan traskade vi ner till Biopalatset för att njuta av Moonrise Kingdom som, till och med, var bättre än förväntat. Sammanfattningsvis; underbar helg gör upp för den slitsamma veckan!