Idag kände jag mig inspirerad - trots en hektisk dag på jobbet. Urspunget till denna inspiration tordes komma från viljan att uppmärksamma Jakob på sin namnsdag kombinerat med det efterlängtade pluset på lönekontot. Med bestämda steg tog jag mig för att köpa de japanska kuverten jag sprang på av en slump för ett tag sen när Jakob var på jakt efter pennor. Inspirerad som jag var var jag fast besluten om att inte bara ge Jakob en gåva på sin namnsdag utan dessutom en magnifikt förpackad sådan. Väl i butiken snubblade jag även över ett utsökt brevpapper vilket jag även suktat efter sen jag först råkade på dem, så jag beslutade mig för att även unna mig dessa; det förtjänar jag efter mitt hårda slit i mörka lagerlokaler och ekande korridorer på äldreboendet. Inköpet har väckt en sådan otrolig brevskrivar-lust inom mig så att jag får dela med mig av mitt exklusiva brevpapper och mina tankar. Dessvärre förbannar jag mig själv för att inte ha fört bättre protokoll över mina vänners adresser - jag har inga exakta. Och det känns som om jag tar bort en del av överraskningen med brevutsändelsen om jag frågar efter adressen för då röjer jag samtidigt mina avsikter. Hur som helst - jag får väl fråga och sen dröja ett tag med mina utskikt tills mina kamrater har förträngt att jag ens har frågat.

Nu sitter jag ivrigt och väntar på att min kära pojkvän ska komma hem och mötas av mitt paket.