Bland elefanter och vattenfall.
Laos har visat sig även ha bra sidor - som vattenfall, vackra vyer och elefanter. Och dessa har vi ägnat vi de senaste dagarna åt. Vi befinner oss alltså i staden Laung Prabang och inte långt här i från ligger två vattenfall; Kuang Si och Tad Sae. Vi valde att först besöka ”det lilla” vattenfallet Tad Sae och i anknytning till detta även rida elefanter, åka zipline samt avsluta dagen med att paddla tillbaka på floden Mae Kok. Vi valde att göra detta genom en resebyrå och fick därför även med oss en guide. Denna dag startade med att vi blev upplockade på hostelet för att ta en kortare biltur ut på vad som kan beskrivas som landet. Efter att vi hoppat av gick vi ner för en liten grusväg och så fort vägen tog slut mötes vi av en vacker vy över floden Mae Kok. Efter att ha njutit av denna och tystnaden en liten stund småpratade vi lite med vår guide, Nod. Det faktum att han sedan vi hoppat ur bilen burit på en sopkvast blev ett perfekt samtalsämne att öppna med tyckte vi, så vi frågade helt enkelt vad den skulle brukas till på vår utflykt. Han såg förvånat på oss och upplyste oss sedan om att; ”It’s for cleaning your home”. Redan här kunde vi konstatera att han antingen inte hade så höga tankar om vårt intellekt alternativt trodde att vi var så rika att vi hade städhjälp och därmed aldrig sett en kvast. Hur som, plötsligt dyker en båt upp som ska ta oss över flodbädden över till andra sidan där elefanterna väntade.
Vi upplystes om att elefanterna var indiska och hade det bättre nu förtiden då de slapp bära runt på tunga trästockar, vilket de gjort innan de gav sig in i turistnäringen. Vidare fick vi även veta att elefanterna vi skulle rida på var 45 år gamla. Vi uppmanades att lära oss kommandon nedskriva på en tavla, vilka vi sedan skulle använda för att styra elefanterna. Detta visade sig enklare sagt än gjort och det enda kommandot jag la på minnet var ”Toy” vilket betydde ”backa”. Denna tavla med kommandon gjorde mig aningen nervös; inte skulle de väl släppa iväg oss på egen hand med elefanterna?! När vi så kom bort till elefanterna stod de och åt frukost bestående av diverse växter jag inte kan placera. Så nära inpå elefanterna fylldes jag av en vördnad inför dessa magnifika (och kolossala) djur. Viss rädsla infann sig även. Guiden frågade glatt vem av oss om skulle styra genom att sitta på elefanternas nacke, men jag och Maria avböjde vänligt och bestämt och slog oss istället ner på djurets rygg. Så fort vi slagit oss ner började elefanten gå och jag drabbades återigen av nervositeten för att vi skulle lämnas ensamma med dessa djur. Jag behövde dock inte befinna mig i detta otrygga tillstånd länge - som från ingen stans hade en av elefantvårdarna svingats sig upp på elefantens nacke. Lugn igen vände jag mig om för att se hur det gått för Frida som fått en egen elefant. Frida kände tydligen inte den rädsla jag känt, för när jag såg henne hade hon bekvämt placerat sig själv på elefantens nacke och tagit ledningen. Sen bar det av på en sakta lunk ner mot vattnet. Nere vid vattnet säger en av elefantförarna till Frida; photo? Och Frida räcker honom sin kamera. Det visade sig då att denne laoitier hade passion för mer saker än elefanter - han verkade älska att fotografera också. Kreativt klickande han loss från olika positioner och vinklar, och la sig vid ett tillfälle under elefanten för att få en bild på dennas mun. Vi det här laget hade all min rädsla lagt sig så när vår elefantskötare frågade om jag ville styra tog jag chansen och vi bytte plats - jag gled fram till elefantens nacke och han inrättade sig bekvämt bredvid Maria på bänken. Jag kan dock inte säga att jag var någon hejare på att styra elefanter - elefanten gjorde ingenting jag bad den om, men det var kul ändå! Vidare kan jag även meddela att elefanter är ganska håriga på huvudet och nacken. Dessa hårstrån kändes som borststrån, så jag var ganska glad över att ha på mig långbyxor.
Efter elefanterna begav vi oss med bil bort till vattenfallet. Vår guide meddelade skeptiskt under färden att ”the waterfall not so beautiful now because of dryseason”. På plats kunde vi inte riktigt hålla med honom då det var otroligt vackert med det kristallklara vattnet och den frodiga djungel vegetationen som omgärdade det! Att dessutom få avnjuta vyerna uppifrån, när vi svischade fram från trädkronorna till trädkrona med ziplinenen, var pricken över i:et.
Timmarna vid vattenfallet flög förbi och plötsligt var det dags att bege oss tillbaka till Laung Prabang. Vi valde att avsluta denna trevliga dag med att ta oss tillbaka vattenvägen via floden Z. Så efter ziplineingen tog vi oss an nästa äventyr; att paddla de 1,5 milen hem. Flodfärden bjöd även den på vackra vyer och jag njöt till fulla drag av tystnaden och ron som aldrig infinner sig i Hanoi. Turen gav mig även tid att bekräfta morgonens antagande; guiden måste trott att vi var aningen dumma. Han levererade självklarhet efter självklarhet, som när vi passerade en fiskare med ett fiskenät i handen och han sa; ”This man uses this net for fishing - he is a fishermen!”. Jag skrattade lite för mig själv och tänkte att det där med första intryck stämmer; du har bara en chans. Vi skulle inte frågat om kvasten, som senare visade sig vara en del av en leverans till elefantstället. Jaja, vad gör det att han tror att vi var tröga? Vi hade i alla fall en underbar dag, även om den resulterat i en del blåsor, skavsår och blåmärken av den fysiska ansträningen.
Kommentera