Efter middagen hos Ida och uppsamlingen i ”stan” så var det så dags att bege sig den branta vägen hem för ytterligare en avskedsmiddag tillsammans med vår värdfamilj. Det brukar vara jobbigt att gå hem eftersom det innebär en 30minuters promenad i ständig brant uppförsbacke, men med risvin, öl och festmåltidsmat i magen var det snäppet jobbigare än vanligt. Hur som helst så kan det inte ha synts mycket på mig, för vi möte folk på vägen hem (som vanligt) som gav mig beröm för min bergsbestigning (som vanligt). Tydligen är alla här väldigt imponerade av min kondition och min fart upp för alla branta backar. Såpass imponerade att de har börjat överväga om mina ”tjocka lår” kanske inte är så feta utan snarare muskulösa. Vid det här laget var jag så himla trött på att folk klämde på mina lår och vader och skojade om min ”extrema” längd att jag kunde spy - det var ett populärt skämt- och samtalsämne vid varje middag. Så det blev en lättnad när skämtet började dö ut och ersättas av beröm.
   Hur som, på vägen hem möte vi Diem - vår 13 åriga granne. Hon gick i skolan men hjälpte ofta sina föräldrar med deras jordbruk och djurhållning. Hon var exempelvis med oss och odlade majs och ofta möte vi henne när hon var ute och vallade sina föräldrars bufflar. Vidare hjälpte hon även Mrs Ming (den äldre kvinnan jag postat bilder på tidigare) genom att göra diverse hushållssysslor samt genom att sova där de nätter hennes man var borta. Detta eftersom Mrs Ming tydligen tyckte det var obehagligt att sova helt själv i huset, vilket jag kan förstå.

 

Ungefär 10min in i måltiden kom även spriten fram. Det är väldigt svårt att inte dricka här, kan jag meddela er. För det första så ses det gemensamma drickandet som något som för personer närmare, som en sorts ritual där en visar sina vänskapliga intentioner. Sen är det ju dessutom så, precis som hemma, att folk helt enkelt slappnar av när de dricker och därför blir lättare att komma in på livet. För det tredje är det väldigt svårt att undvika drickandet för exakt alla dricker, och betydligt mer frekvent än hemma. Så när spriten kommer fram även under denna kväll blev jag inte direkt förvånad. Kan vidare även berätta att alla bränner sin egen sprit, dock på olika råvaror så som ris, manoik och majs. Hur som helst, först tar de fram en petflaska jag inte sätt innan, och så heller de bara upp till mig och min partner Thao. Sedan förklarar de att det är speciellt sprit från det nordligaste av Vietnam där de bränner spriten så att alkoholhalten ska bli extra hög och denna ville de bjuda oss på. Av artighet kunde jag ju inte göra annat än att smaka på denna ”fin dricka”, men det var inte trevligt! Det kändes som det brann i halsen och jag började så klart hosta, till allas underhållning. Det som sedan händer, när alla skrattat klart, är att de tar sin egna hembrända sprit och spär ut med. Måste dock säga att jag kände mig väldigt hedrad när till och med farmorn ville ta sig en skål med mig - jag har inte sett henne dricka en enda gång under min tid hos denna familjen. Jag hoppas därmed att jag har gjort ett bra intryck på henne!

 

 

Tack och lov var drickandet ganska snabbt överstökat och vi tog oss istället an ytterligare en fotosession i traditionella Tay-kläder. Mrs Ming skämtade dessutom till det och prövade mina glasögon. Och det kändes liksom fint att avsluta vår tid tillsammans så - skrattandes framför kameran. Eftersom de flertalet gånger bett mig visa alla bilder jag kunde av mina tidigare resor och mitt liv kändes det så kul att de nu även blivit en del av min bildsamling och därmed också mitt liv.