Lediga dagar och stöld säkrad ost.
Efter de intensiva sigthseeing dagarna och kursstarten har vi nu varit lediga i 2 dagar och i princip inte gjort någonting. Carl har passat på att klippa sig för 15kr, vi har strosat, införskaffat förnödenheter på in för Tet när i princip hela staden stänger ner och skaffat visumfoton för vår stundande Laos-vistelse. Det har varit väldigt skönt att få varva ner och slippa alla nya intryck, för även om det är spännande och intressant att utforska Hanoi är det samtidigt väldigt mentalt utmattande. Att dessutom tvingas vara vaksam på sina ägodelar så fort en sätter foten utan för hostelet är även det krävande. En av oss SGS-studenter har redan blivit av med sin iPhone, som stals genom att de skar hål på hennes väska. Vidare är det tröttsamt att känna sig totalt förvirrad jämt och ständigt - gatorna ser ju exakt likadana ut! Dock börjar jag få lite mer koll på stan nu och kan orientera mig något så när utan att gå med näsan ner tryckt i kartan.
Samtidigt har verkligheten hunnit komma ikapp mig. Det har varit skönt att få komma bort lite, byta miljö och samtidigt lämna alla vardagsbestyr och problem bakom mig en. Fritiden innebär å andra sidan mer tid att tänka och måsten från andra håll än skolan. Har spenderat kvällen åt att söka sommarjobb, men det känns så fruktansvärt oinspirerade att söka jobb som jag känner mig över kvalificerad för. Det är motigt att söka samma jobb som jag hade innan jag påbörjade mina universitetsstudier när jag till sommaren kommer ha min examen i Globala Studier. Samtidigt har jag inget annat val.
10 dagar har nu gått sedan jag lämnade Sverige. De första dagarna bara flög förbi med alla aktiviteter och jag har liksom inte riktigt hunnit sakna något med detta hektiska schema. Nu har dock hemlängtan börjat slå rot och jag tänker på allt jag lämnat bakom mig; Jakob, familj, vänner, lägenhet, hobbies. Allt det där som utgör mitt liv. Somliga saker börjar dessutom gå mig på nerverna här, som det konstanta oväsendet. Vi bor högt upp och har ett fönster som inte vetter mot en hektisk gata, men trots det letar oväsendet sig in. Det är allt från tuppar som galer, katter som jamar som om de torteras, någon som ringer i en klocka frenetiskt till allmänt storstadsbrus. En tröst är i alla fall att jag kunnat prata med Jakob en stund varje dag, vilket har varit väldigt skönt.
Trots allt är jag oerhört glad över att vara här. Vi hade en föreläsning med en man från UNDP som berättade för oss hur otroligt privilegierade vi är som får tillstånd att bo och verka ute i byarna. Han själv, och flera med honom, får inte det trots att de bedriver akademiska studier och således har vettiga skäl att vara där. Att dessutom få möjligheten att skaffa sig perspektiv till sitt eget liv och livssituation är vidare något jag uppskattar. Och jag tror jag kommer göra det ännu mer när jag kommit hem. Varje gång jag varit borta från Sverige en längre tid och sedan återvänt känns livet hemma så mycket lättare då allt smått och stort kan sättas i relation till en bredare verklighet. Jag har även lärt mig att uppskatta saker jag tidigare tagit för givet; ren luft att dra ner i lungorna, att kunna se himlen, grönskan, varmvattnet, drickbart (och gott) vatten direkt från kranen, tryggheten.
Hur som, nu ska jag fokusera på det bra med att vara här - som att jag får chansen att fira nyår en gång till i morgon under Tet! Med tanke på att jag var sjuk på vår nyårsafton och sov bort större delen av trevligheterna tänker jag att jag borde ta den chansen.
Kommentera