Odling.
En dag fick jag äran att hjälpa till att odla majs. Det spratt till i mitt antropologiska anda av denna invit - äntligen skulle jag få chansen att bli ett med lokalbefolkningen! Majsen och fältet tillhörde tydligen en Mr Phoung och vi var flera olika familjer som skulle hjälpa till med detta jobb. Tillsammans traskade jag, Thao, Mr Hinh och Phong bort till fältet per fot bärandes på diverse redskap som flätade korgar och hackor.
Väl på plats så uppstod dock förvirring. Alla andra var redan på plats och hade kommit väldigt långt och jag fick liksom inga riktiga instruktioner om vad jag egentligen skulle ta mig för. Och sakta gick det uppför mig att jag inte alls blivit medbjuden för att delta utan snarare kolla på. Detta var dock inte alls vad jag ville, så i bristen på direktiv tog jag ett eget initiativ - jag tog mig en hacka och började hjälpa till att hacka upp hålen fröna skulle sås i. Detta agerande skapade först stor förundran, alla liksom stannade upp och tycktes tänka; vad gör denna västerländska kvinna? Förvåningen låg nog i att detta tycktes vara en mans-syssla, det slog mig ganska snabbt att endast de yngre männen hackade dessa hål. Denna överrumpling la sig dock snabbt och alla återgick till det de ägnat sig åt tidigare. Efter att hålen hackats lades två rosafärgade majskorn i varje hål, och efter detta följde kvinnor med förkläden eller korgar fyllda med gödningsmedel och täckte fröna med en kopp av detta. Det sista som gjordes var att hålen täcktes över med vanlig jord med hjälp av hackorna.
Det gick relativt fort att färdigställa majsodligen då denna pågått under flera dagar. Efter detta begav vi oss vidare för att istället odla manoik som tydligen är någon sorts pinne vilken används som mat till grisarna. De första att ge sig av var de yngre killarna som transporterade sig med hjälp av mopeder. Vi andra strosade bort per fot. Deras snabbara färdmedel visade sig dock väldigt praktiskt, för när vi anlände hade de redan hunnit hacka upp den del hål så vi kunde börja så direkt genom att lägga ner dessa pinnar.
Efter odlingen begav sig alla bort till Mr Phongs hus för att bli bjudna på lunch. Dessvärre fick jag inte ta del av detta då min värd meddelade att de bara åt kött i detta hushåll. Därför skulle vi istället gå hem till oss så hon kunde laga något vegetariskt nu när jag slitit så hårt. Detta var vidare lika bra, fortsatte hon, för annars skulle farmorn känna sig ensam. Detta blev ju lite av en besvikelse, men när någon är så oerhört snäll fick jag lägga min nyfikenhet åt sidan och tacksamt ta emot hennes givmildhet.
Efter lunchen traskade vi ner till "centrum" som består av en ca 20m lång cementerad väg för att köpa vatten. Jag vågar inte dricka vattnet här utan köper istället vatten inne i stan, så det är ganska skönt att det faktiskt går relativt lätt att ta sig hit. På vägen dit stötte vi på två tuppar som bråkade om en höna. Känner mig även tvungen att dela med mig av denna "köttaffär".
Kommentera