Jag har fått en sån otrolig lust att skriva brev. Brev som fångar upp kontakter som håller på att rinna ut i sanden. Brev som glädjer. Brev som uttrycker den saknad jag ibland känner. Brev som avslutar. Jag måste nysta upp det virrvar av trassligheter jag har runt mig - jag tror brevskrivandet är ett sätt att ta sig an det. Jag måste plocka upp de lösa trådarna, som jag skräckslagen övergav, och färdigställa det jag en gång påbörjat. För de där trådarna som hänger löst trasslar tillslut in sig i det andra runt omkring som ska föreställa mitt liv. Ibland snavar jag på dem och faller handlöst. Och det ska bli slut på det nu.