Är djupt försjunken i "Fågeln som vrider upp världen". Så många frågor och fåtal svar. Så mycket mystik och ingen logik. Det är väl därför kan jag inte kan slita mig. Bara måste veta hur allt hänger ihop. Jag gillar Haruki's skrivsätt. Aningen drömskt - men inte för mycket metaforer så att det känns som man aldrig kommer någon vart. Lagom. Fastnade för en mening under dagens lässession;

"Det kändes inte som om jag hade träffat någon ny person utan snarare någon jag länge hade saknat."




Pratade med min kära broder igår. Vi i motsats till våra regelrätta samtal om livets och samhällets orättvisor talade om vi allt annat, fotboll till exempel. Eller så mycket talt om EM blev det väl inte utöver mitt imiterade av radiopratarnas tjat om Mellberg (japp, tro det eller ej, med vi körde den gamla skolan och tunade in radion och drack öl!).  Av någon okänd anledning kom vi även på att vi ska göra en syskon-gadd. Vi kom fram till att en varsin uggla passade oss bäst. Jag bidrog även med den lysande iden att sätta "bror" och "syster" under respektive. Något min lillebror tyckte var "lite väl nördigt?" men förlikade sig till slut vid tanken. Nu gäller det bara att komma med en bra skiss (tillskillnad från min första) samt trolla fram lite kosing så blir våra band även ytligare än blod.



ps. jag saknar mitt långa hår och jakobs gudomliga skägg. ds.