Idag är en mindre bra dag. Allt kom liksom samtidigt: den slaskiga snön, vardagen, snuvan, mardrömmarnar och PMS:en. Skäms lite när jag kommer på mig själv med att spekulera i huruvida jag ska skipa dagens föreläsning. Skammen kom av att "föreläsningen" idag består av antropologisk film med efterföljande diskussion, det vill säga en föga ansträngande tillställning som jag inte kan avvika från med gott samvete genom att skylla på trötthet och grinighet. Även om jag är allt för medveten om livets ständiga upp- och nergångar tycker jag idag att livet är en enda lång uppförsbacke. Jag vill lägga mig i sängen och stanna där. Vill bli uppassad på som ett sjukt barn. Vill bli överöst med villkorslös kärlek som trotsar min surighet och mitt avståndstagande. Vill allting förutom att gå ut i det blöta grå kaoset utanför.