I fredags hände något lustigt. Jag tänkte att det var dags för mig att ta mig an denna Göteborgs Filmfestival. Glad i hågen går jag därför in och bokar biljetter till Kon-Tiki, som jag längtat efter att få avnjuta i evigheter. Något förvånad över priset när jag ska checka ut klickar jag mig tillbaka och misstänker att jag råkat lägga aningen för många biljetter i min kundvagn. Dessvärre var det inte fallet men jag tänker att priset på 400kr för två biljetter kanske är rimligt – det var ju trots allt Festival! Jag och Jakob beger oss ganska direkt från skolan till biografen Draken och köper med oss lite gottigt godis på vägen för att avnjuta under filmen. På plats inser jag, förskräckt, prisets förklaring. Jag har köpt biljetter till invignings ceremonin! Så på röda mattan traskar jag och Jakob in och jag kan bara tänka: jag behåller jackan på så ingen får se min fula klänning som är för kort och har ca 6 år på nacken. Sådan tur hade jag inte, tyvärr. Givetvis är det garderob och efter den finner jag mig själv i en prekär situation: där står jag och Jakob i ett rum fullt med välklädda människor och känner oss extremt underklädda samtidig som vi dricker champagne. I biomörkret kändes dock resterade delen av kvällen bättre och bättre. Positiva överraskningarna haglade över oss: först kom Kon-Tiki teamet upp på scen och berättade lite kuriosa om filmen. Sen äntrade ingen mindre än Roy Andersson och delade med sig av ett festligt filmklipp av sin kommande film. Helt klart mitt bästa biobesök hittills – även om jag inte vågade plocka fram och gotta mig med det där godiset…