“Today when I ask someone what time is , I usually get an answer more exact than I want so that I have to pause to figure it out according to my time frame. I have a mental model of the round clock face and am used to hearing someone say, “It’s ten past four” not “4:11”, or “Quarter to six”, not “5:48”. Time has become linear in the extreme and calibrated to the second.”
/Carol Delany i Investigating Culture
Men det här citatet vill jag ha följande sagt; det är inte konstigt att vi, i det globala nord (även känt som “Väst världen”), känner oss stressade. Våra liv är uppbyggda runt en kultur som bygger på tid, som en direkt konsekvens av kapitalismen (tid blev av högst relevans när idén om att mäta och belöna vårt slit i antalet arbetade timmar introducerades). Därför blir effektiviteten eftertraktad; vi ska hinna med att fylla våra dagar med så mycket som möjligt för att vid dagens slut kunna känna oss tillfreds med oss själva och våra prestationer. Vi multitaskar (för att vara effektiva); tar datorn mer än två minuter att starta är det viktigt att fylla den minuten med något Viktigt - det vill säga inte ta det lugnt och se den lilla uppstartningsprocessen som en möjlighet till avslappning. Vi talar om tid i termer som är analoga med pengar; vi sparar tid, vi investerar tid, vi slösar tid.När vi sammansvetsat det kapitalistiska förhållningssättet till tid med vårt dagliga tal, vårt sätt att kommunicera människor emellan, blir det troligtvis en bidragande faktor till att vårt förhållande till tid ser ut som det gör. Jag tror att det här är roten till varför jag, och troligtvis många med mig, drabbas av den fruktansvärda känslan av att tiden rinner oss ur händerna. Man hinner knappt blinka – så har en vecka flugit förbi i illfart. Här kan ni se min dagsprestation i bilder;
Den gångna veckan har susat iväg i illfart och jag har redan avverkat min första vecka som vikarie på demensboendet. Min förhoppning är att den stundande helgen blir lika trevlig som den föregående.
