Waterbirds.
Det här med tvättstugor. Var enda gång jag ska tvätta är det samma sak; det berömda luddet i torktumlaren, det äckliga golvet och de glömda kalsongerna. Hur svårt är det egentligen att plocka undan efter sig själv? Tvättstugan har ju, i motsats till vissa andra semioffentliga rum, nedskrivna förhållningsregler. Här i orten tycks man dock inte bara bryta mot de nedskrivna reglerna. Nej, här bryter man även mot de sociala reglerna – något som igår fick mig att känna mig otroligt obekväm.
Har tvätttid klockan 15.00 och beger mig därför ner klockan 14.55 med två fullproppade blå Ikea-kassar, en över vardera axel, samt en hel uppsjö olika tvättmedel. Väl i tvättstugan säger den elektroniska bokningsapparaturen att jag idag har oturen att bli tilldelad tvättrum 2; den där en av de två tvättmaskinerna är ur funktion. Något förvirrad över vilket som faktiskt är tvättrum 2 staplar jag bort i korridoren och möts av en kvinna i morgonrock, Endast morgonrock. Klädvalet ter sig vid första anblick lite väl avslappnat för detta gemensamma utrymme – det är en kort morgonrock som inte lämnar mycket åt fantasin. (Det är först en bra stund senare jag hittar en rationell förklaring till den 30-40åriga kvinnans klädval; hon tvättar Allt hon har, när hon ändå håller på… ) Först tror jag att hon anar min vilsenhet och ska vara trevlig nog att guida mig i tvättstuge-djungeln;
- Letar du efter tvättrum 2?
- Ja?
Hon visar mig sedan tvättrums 2 lokalisering men till min förvåning är där redan två personer där inne. Tydligen har jag haft ”turen” att boka tvättrummet samtidigt som en ersättningsmaskin till den gamla trasiga ska monteras. Och än mer förundrad blir jag när denna morgonrocks-kvinna följer med mig in och börjar hänga upp sin egen tvätt i tvättskåpet. Först säger hon inget och jag blir osäker på om det är så att jag kanske har kommit fel – jag kanske skulle tvätta en annan dag, en annan tid i ett annat rum? För inte är det väl möjligt att två olika hushåll ska dela på ett tvättrum?! Men efter att noggrant ha hängt upp sin egen tvätt säger hon;
- Jag kommer klockan 16 igen. Kan du låsa upp åt mig då?
Hon har alltså överträtt sin egen tid! Jag är vid rätt plats och vid rätt tid! Överrumplad säger jag;
- Okej…
Sen stiger irritationen inom mig. Det är inte mitt problem att Hon överträtt sin tvättid eller gjort det, uppenbarligen, oförnuftiga beslutet att tvätta allt hon äger och har Tro att hon dessutom ska hinna torka all denna tvätt på 4 timmar?! Sen kräver hon att jag ska uppoffra min tid för henne och komma ner och låsa upp?!
Min irritation beror dock inte bara på stölden av min dyrbara tid. Jag finner denna tvättstuge-situation otroligt obekväm när jag får stå och sortera min smutsiga tvätt framför tre främlingar. Plötsligt inser jag hur intim vår tvätt är och hur avslöjande varje fläck är. Hur osäker jag blir på mig själv, trots att jag gjort rätt, eftersom scenariot inte utspelar sig så som jag förväntat mig att det ska. Jag vet inte hur jag förväntas agera och det dröjer, vad som känns som evigheter, innan jag faktiskt börjar sortera och slänga in min tvätt i den lediga tvättmaskinen. Först måste jag gå igenom och sortera in alla inryck och avgöra vad som är ett korrekt agerande från min sida. ”Odontologisk otrygghet” ekar i mitt huvud.
Kommentera