Att komma fram till Nam Dich och Village 1 var som att komma in i en helt ny värld. Den är komplex och oigenkännlig. Varje dag brottas jag med att få ihop alla delar av denna verklighet att passa ihop till någon sorts logisk helhet. Det är som att lägga ett pussel och varje sak jag lär mig är en bit av det. Samtidigt är det väldigt svårt att med mina ögon se hur en pusselbit bestående av bristande hygien och sanitära möjligheter kan passa ihop med en annan pusselbit som istället består av ett nyinköpt kylskåp?

 

Trots min uppenbara förvirring i detta för mig främmande landskap av social organisation och kulturella uttryck ska jag försöka dela med mig av mina erfarenheter hittills. Jag bor alltså hos en av de största minoritetsgrupperna i Vietnam, Tay. I mitt hushåll bor en man, en fru, deras äldsta son samt farmorn. Hushållet är uppkallat efter mannen, Mr Hinh (uttalas HinG), precis som alla andra hushåll här omkring.  Jag har dock inte fått klarhet i om detta är ett efternamn eller förnam, för jag uppfattar det som om detta utgör övriga familjemedlemmars efternamn. Frun heter Phong, och det är henne och Mr Hinh ni ser på bilden ovan. Sonen heter Long och farmorn Vuong. Som ni säkert förstår är strukturen här otroligt patriarkal - äldsta sonen ärver sina föräldrars hus när fadern dött, därav bor farmodern kvar och är nu mer eller mindre frun i husets ansvar. Döttrarna, däremot, står under föräldrarnas förmyndarskap till dess att hon gifter sig och flyttar in i sin mans hushåll och blir då istället dennes ansvar. Kvinnor har därför varesig rätt eller möjlighet att äga hem eller mark.

Tay bor i stylthus av bambu. Under husen bor boskapen som hos oss består av höns, kycklingar, tuppar, gäss, grisar och getter. Familjen äger även buffalos, men de bor i ett litet hus längre bort. Till huset hör även en hund och två katter, men katterna bor inomhus. Väggarna och golvet består av flätad bambu, vilket gör att det är mindre tätt och har en del glipor här och var. Detta har sin för och nackdelar. Nackdelarna består i att det är hiskeligt kallt och vinden drar liksom igenom hela huset. Fördelen är att när en lagar mat eller har ätit och spiller lite sopar en bara ner detta i dessa springor i golvet och så *vips* så matar en så djuren! Praktiskt! Utanför huset finns en liten balkong där en vattenkran finns. För det mesta så diskas det här ute och sköljs grönsaker, men jag har även fått reda på att denna balkong används som toalett under natten. Mindre sanitärt.

På tal om sanitärt så kommer här en bild på vår toalett. För att komma till den måste du gå ut på balkongen, ned för en trappa, under huset och förbi alla djuren och sen är du där. Eftersom denna dörr inte är huvudingången där du lämnar dina skor, får då kliva in i dessa väntande tofflor för att ta dig de 10m till toaletten. Blev riktigt nöjd när jag fick syn på denna av två anledningar: 1. det går att stänga om sig (detta är INTE standard) 2. det finns automatisk spolning (inte heller standard utan ofta står det en spann med vatten bredvid och så får en liksom skopa vatten och spola för hand, om det ens finns spolning). Sen kommer då "duschen" som inte alls är någon dusch utan ett rum du går in i med en balja som du fyller med varmt vatten och så tvättar du av dig.

Centrum i hemmet är eldstaden. Här händer allt! Från matlagning till socialisering. Äter gör vi en bit bort sittandes på mattor på golvet. Vid festligare tillställningar, som när vi firade någon sorts mån-dag på det nya året, ställs något bordslikande fram och vi äter från det. Det finns ett kök, men de tycks inte spendera några långa stunder här utan för mig framstår detta kök mer som en porslinsförvaringsplats. 

 

 

 

Jag bor liksom mitt i allt detta, och jag kan säga att jag är väldigt glad att jag köpte med mig ett myggnät! Även om det är för kallt för malariamyggorna vid denna tid så skapar myggnätet en känsla av privatliv och avskildhet. Otroligt skönt att ha detta när en spendera hela dagarna tillsammans med människor.

 

Som nämnt tidigare har alltså Mr Hinh ärvt detta hus. Han har efter överlåtandet låtit bygga ut huset för att få plats med alla sina 4 barn och farmorn. De 3 döttrarna som ännu inte nämnts vet jag ärtligt talat inte namnen på, men två av dem läser på gymnasiet vilket de inte kan göra i Nam Dich utan de bor istället på internat i Ving Quang. Den äldsta dottern, som är ett år äldre än mig, blev bortgift som 16åring (detta är dock inte officielt för det är inte lagligt att gifta sig förens vid 18års ålder). Anledningen bakom detta arrangemang, vilket vidare ledde till att hon bara gått ut högstadiet, är att familjen inte hade råd att ta hand om alla sina barn. Efter ett besök i hennes nya hushåll verkar hon dock ha det ganska gott ställt, även om hon sörjer att hon aldrig kan förverkliga sin dröm om att bli lärare. 
   Vidare kan jag dela med mig av att familjen odlar ris, sockerrör (jag har uppfattat det som detta men detta kan vara ett översättningsfel) och diverse kål. Riset lagrar det och använder enbart för självhushållning, medans de säljer sockerrörs-växten till någon fabrik. Dock får jag upplevelsen av att folk i bygden försörjer sig på en massa olika sätt, det vill säga jag tror inte denna sockerrörsförsäljning utgör hela deras inkomst. Möjligtvis säljer de kanske någon gris då och då, exempelvis, men det är väldigt svårt att komma till någon klarhet i detta ämne. Te är den gröda som utgör den största försörjningsformen - vill du ha pengar är det hit du vänder dig. Dock har jag inte heller kommit till klarhet med vilka som egentligen äger de gigantiska arealen av teodlingar som utgör gränsen mellan min by och nästa.
  Det får vara det för denna gång. Återkommer snart med mer!