Efter 1h timmes Thai-massage känner jag mig redo att börja dela med mig av min upplevelse av livet i Nam Dich, By 1, i provinsen Ha Giang. Det har hänt så mycket de 8 dagarna jag varit i fält, så jag får helt enkelt delge er lite i taget. Och jag tänker börja med att berätta om vårt besök hos Idas familj som bodde väldigt långt bort och uppe på ett berg. Frustrationen i fält har varit stor för de flesta av oss; har den inte kretsat kring studiesituationen, så har den handlat om livet som avskuren från verkligheten och den isolering en kan känna när en är i beroende av att någon annan ska kommunicera åt en. Därför var vi i torsdags, det vill säga vår sista dag i fält, väldigt trötta på allt och i behov av ett trevligt avbrott. Så vi studenter som bodde nära varandra beslutade oss för att traska upp till Ida och njuta av utsikten och trevligt sällskap. Det var en mödosam uppgift att ta sig upp dit och det var dessutom inte det lättaste att hitta rätt bland alla små stigar. Så vi fick gå på känsla och passa på att fråga om vägen de gånger vi möte någon.