Efter några dagar i Laos kom så vardagen och polisstationen öppnade. Väl på plats visade det sig att det fanns två sorters polis; polisen och turistpolisen. Även denna gång fick vi så väl eskort som hjälp på polisstationen, men det visade sig i det långa loppet inte hjälpa. Eftersom jag skriver till er i efterhand så kan jag berätta detta ur retrospektiv - polisanmälan gjorde mer skada än nytta. Vid första besöket på polisstationen fick Maria och Frida beskedet om att deras polisanmälan skulle sändas till vårt hostel om ett par dagar. Det här hände aldrig. Så vi fick bege oss till polisstationen igen och denna gång var det Tien (ägaren av hostelet) som följde med. Vår tredje kontakt med polisen satte allt i nytt sken; polisen krävde Tien på 1500 dollar för att en skriftlig polisanmälan skulle göras. Då detta är extremt mycket pengar, även för ett korrumperat rättsväsende, visste vi inte riktigt hur vi skulle bära oss åt för försäkringsbolaget krävde ju polisanmälan som intyg på att branden och stölden skett, men frågan var om det var värt att samtidigt ruinera Tien. Tack och lov fick vi tag i det svenska polisväsendet som berättade att de hört samma historia 1000 gånger tidigare och de avrådde oss istället från att ha kontakt med den lokala polisen och istället göra en svensk polisanmälan. Lättade över detta besked firade vi med lunch tillsammans med hostelpersonalen! Lunchen hann bli något av en vana innan vi åkte, och det var mysigt att få dela dessa stunder med de härligaste av människor som vi passade på att bjuda på svenska kakor från "The Swedish Bakery". Bullar och morotskaka gick hem, men dammsugarna meddelade de var på tok för söta!

Eftermiddagen vår tredje dag i Luang Prabang spenderade vi i äkta turistanda. Vi besökte National Museet, som tidigare verkat som residens åt den Laotiska Kungafamiljen, vilket var utsökt! Palatset var utsmyckat med fantastiska guld och mosaik-dekorationer som gnistrade i solen. Dessvärre fick vi inte fota inomhus, så ni får hålla tillgodo med dessa bilder utifrån.

 

Efter museet begav vi oss upp till ett tempel på en kulle för att avnjuta utsikten och solnedgången. Svenskar som vi är begav vi oss i tid för att få bra platser och riktigt kunna njuta. Vägen upp var dock lite kämpig i den 34-gradiga värmen. På vägen upp stötte vi på dessa små burar med fåglar i, och vi kunde inte förstå varför detta djurplågeri ägde rum. Än mindre kunde vi förstå varför så många turister köpte dessa levande småfåglar i bur!

 

 

Väl uppe kom vi till insikt med vilken oas vi hamnat i. Grönskan och bergen omgärdade staden vi befann oss i och sträckte sig så långt ögat kunde nå. Vi kom även tillklarhet med varför folk köpte småfåglar i bur - de släpptes ur på kullens topp för att bringa tur. Detta gjorde dock inte handlingen mindre självisk eller grym. Denna pojke, exempelvis, framstod som om han inte hade någon respekt för djur eller deras liv. Det var grymt att se på när han skakade och svängde buren och de stackars små fåglarna där i. Jag blev faktiskt överraskad att de lyckats hålla sig i liv under hans obarmhärtiga behandling, men när han öppnade buren flög de faktiskt ut. Dock mot en säker död eftersom dessa fåglar inte är vana vid den hårda verkligheten…

 

 

Dessvärre är inte alla turister lika förutseende eller respektfulla som oss. I takt med att solnedgången närmade sig fylldes stället på folk, och stämningen gick från att vara lugn och fridfull till att bli hektisk och jobbig. Och riktigt irriterande. Som detta par som inte visade någon som helst hänsyn och ställde sig upp och täckte vår (och flera andras) sikt.

 

 

När irritationen lagt sig traskade vi ner för alla trappor och försvann i myllret nattmarknaden utgör. Här kan du fynda allt möjligt - från harembyxor till orm-whiskey. Vi passade även på att sjunka in ytterligare i semesterkänslan med nutella-och-banan-creeps.