En vanlig dag i fält.
En dag uppe i bergen så bestämde vi oss för att prata med ledaren för Women Union i vår by. Så, det var bara att börja traska den branta vägen dit. När vi äntligen nått hennes hushåll visade det sig att hon inte var hemma, men däremot var hennes svärmor och svärfar det tillsammans med hennes två söner. Hos Tay är det vanligt att äldsta sonen stannar kvar i sina föräldrars hus när denne gift sig, och så flyttar hans fru in. Under tiden svärföräldrarna fortfarande är krya och klara är det de som tar alla beslut i hushållen. Den sociala strukturen i Tay-samhället är väldigt hierarkiskt ordnad både efter ålder och kön; de som står högst i rang är äldre män följt av äldre kvinnor. När svärföräldrarna sedan blir för gamla för att bidra till hushållet är det den äldsta sonen och hans fru som tar över beslutsmandatet, men de har även en skyldighet att se efter föräldrarna tills dess att de dör.
Hur som helst, dagen efter gjorde vi ett nytt försök och hade mer tur - idag var hon hemma. Som vanligt blev vi bjudna på varsin kopp thé (som odlas i området, för övrigt). Dock kom spritflaskan fram ganska fort, men den här gången kändes den inte lika hotfull och jobbig. Tror det berodde på att jag blev positivt överraskad; alla andra som tvingat oss att dricka, och som jag sett dricka för den delen, var män. Så när denna kvinna, ledigt, föreslår att vi ska ta oss en slurk risvin kl 11 på förmiddag kände jag - varför inte? Hon gjorde överlag ett väldigt bra intryck på mig - hon var så mycket självsäkrare än alla andra Tay kvinnor vi hittills mött. Vidare stod hon för sin åsikt och skämdes inte över den, och det är något jag beundrar. Särskilt där eftersom det inte är lika lätt att uttrycka sin ståndpunkt som hemma. Hennes nyfikenhet gjorde mig också på gott humör - ogenerat ställde hon en passa frågor som säkerligen skulle kvalificeras som av privat karaktär. Det var härligt att sitta där och så lättsamt prata med en människa rakt över kultur- och språkgränser!
Som vanligt när en har rolig försvann tiden ganska snabbt och det var dags för oss att gå vidare. Då insisterade hon på att vi skulle träffa hennes vänner, och återigen tänkte jag - varför inte? Så vi började en promenad bort mot hennes väninnas hus. Det var en väldigt trevlig promenad, för första gången i Nam Dich så lös solen på oss!
Vi fann hennes väninna ute på fältet planterandes en planta som brukades till att färga kläder. Hon var nästan klar med sitt dagsverk, och vi alla högg in för att hjälpa henne med det sista. Väl hemma hos henne var det dags för ytterligare en kopp thé följt av risvin. Ganska snart igen hade vi fallit tillbaka in i ett trevligt samtal, men även här försvann tiden allt för snabbt. Då vi under kvällen hade en middag inplanerad hos vice presidenten, som vi bara inte kunde missa, så vi fick tacka för oss och lovade att återkomma en annan dag. Så var det bara till att börja traska igen.
Kommentera