Den döva mannens passion.
Att hoppa på bussen som rullar mot Backa i eftermiddagsrusningen påminner om ”hela havet stormar” som man lekte som barn. Folk pressar sig desperat på bussen och rusar sedan girigt runt i för att roffa åt sig en sittplats. Jag brukar vara ganska bra på att spela denna vuxna variation av barnleken, men idag tycktes jag vara ur balans och fick således nöja mig med en ståplats i gången. Min irritation av förlusten späs på ytterligare av kvinnan som ideligen knuffar på mig med sin väl tilltagna stuss. Surmulet iakttar jag en man som hoppat på efter mig och fångat mitt intresse. Han tycks vara döv, för han använder videosamtalsfunktionen i sin telefon och kommunicerar livligt med sina händer. Det som slår mig när jag granskar mannen är hur mycket känslor han lyckas överföra till samtalet. Han använder varenda muskel i ansiktet för att förmedla något vi andra desperat försöker klä i ord. När han pressar ihop sina läppar till en pussmun och sänder iväg en slängkyss via radiovågorna fullkomligen lyser hans ögon. Passionen uttryckt i denna enkla gest och de brinnande ögonen får mig att skälva. Kan jag förmedla samma kärlek utan ord?
Kommentera