Naked as we came.
Det är helt otroligt hur mycket som kan utspela sig på en dag. De 24 fortlöppande timmarna vi kallar ett dygn ger utrymme för så många olika utbyten – arga ord, underliga nyheter, saliga känslor, skratt som smittar, lugnande berörelse. Alfred går runt naken i TV för att distrahera. Kok ringer och delar med sig av musikalisk poesi. Linnea åstadkommer ljuvlig mat och trotsar våra magra plånböcker. Och då delger jag er endast de bästa fragmenten av min dag.
Funderar lite kring känslor och människans tendens att vilja jämföra saker och ting för att uppnå någon sorts bekräftelse. Är det samma sak med känslor - att de behöver någon sorts motpol för att man verkligen ska förstå innebörden av dem? Den starkaste passionen uppstår först när den plågsamma insikten om att man kan mista drabbar en. Och varför går den vackra kärleken hand i hand med den otäcka rädslan? Är denna rädsla en drivkraft eller är den något som hämmar oss?
Kommentera