Jag har ifrågasatt mig själv, livets mening samt ödets ironi de senaste dagarna. Då jag föll offer för influensan tycks den enda, för mig, väsentliga föreläsningen ha ägt rum. Jag har nu spenderat timmar, blod, svett och tårar för att försöka ersätta den kunskap jag gått miste om genom min kurslitteratur men jag når inte samma vetskap genom ”Power: a reader” som mina medstudenter tycks ha fått genom denna informativa föreläsning. Stressad så att jag kreverar över den stundande examinationsinlämningen har jag inte varit till glädje varken för mig själv eller min omgivning. Dock fick jag idag ett så uppmuntrande besked att jag svävade ut i detta glädjeyttrande;

Mr Kok is coming to town!