Tears in the typing pool.
Funderar på om det inte varit ett smartare karriärs-drag att studera något naturveteskapligt ingenjörs-aktiktigt istället. Då hade jag, förhoppningsvis, kunnat göra verklighet av min drömmaskin som expanderar tid. Drömmaskinen skulle vara ett lurigt sätt att undvika otrevligheterna som uppstår vid sidan av tidsbrist; stress och bortprioriteringar. För tillfället har jag fler bollar i luften en vad jag kan hantera – val av studieinriktning, flytt, studier, socialisering, arbete, söka sommarkurser, osv.
Oliver kommer förbi och iakttar mina bristfälliga packkunskaper. Är det något jag vet, så är det att packning och jag är en addition som får ett negativt utfall. Hur jag än vänder och vrider så tycks det uppstå tomrum i lådorna som jag helt enkelt inte kan fylla på ett adekvat sätt. Lägenheten reduceras stegvis från att vara ett hem till en lokal. Det känns konstigt, men samtidigt som en befrielse. Jag hoppas på att min nästa bostad innebär stabilitet och trevnad.
Kommentera