Kommunicerar med min yngsta lillebror via webben. Vem sa att den nya tekniken var av ondo? Prisa Google Translate som kompenserar för min bristfälliga grekiska!

Igår kväll får jag det här spännande textmeddelandet;

Hej go glad smålands kille hittade ditt nr på mitt gamla sim kort blev nyfiken på vem du är? Hoppas du vill höra av dig kram

Först blir jag nervös. Sen blir jag lite irriterad. Efter det tänker jag; varför ska jag svara på det här? (har ju redan världens underbaraste man). Men smset kittlar min nyfikenhet. Trots att killen vanvårdar det svenska språket och tycks var helt omedveten om punkt, komma och storbokstavs existens, så svarar jag (jag tänker; nu får han åtminstone se hur ett sms SKA se ut):

Hej! Jag vet dessvärre inte heller hur mitt nummer kan ha hamnat på din gamla telefon. Det kan vara så att vi legat, vem vet?

Dock tycks jag varit lite för rak på sak för hans smak – 13 timmar senare har vårt smsande stagnerat. Han sökte kanske något mer nervpirrande och eggande; en försiktig blygsam mystisk tjej från hans förflutna. En roll som jag sällan klär i.

På tal om det förflutna; Står i duschen och Love will tear us appart går på. Inser att jag under 4år tänkt på låten som min och hans. Brister ut i ett hysteriskt skratt. Jag borde ha anat att saker och ting inte skulle leda till villa, volvo och vove med den låten som utgångspunkt. Har jag hela tiden vetat och förtryckt det till mitt undermedvetna?