Idag slog en blixt ner från en klar himmel - jag kände en oerhört sug efter att springa. Och jag sprang. 2 km på 16 min. Liten prestation för mänskligheten må tyckas, men stor prestation för en tjej som inte sprungit, annat än till kollektiva färdmedel, på två år. Och dessutom (ganska nyligen) lagt den dåliga ovanan av rökning bakom sig, efter 10års aktiv försumning av sina andingsorgan. Den långdragna ovanan har satt sina spår - det kändes ganska snabbt som om varje inandning bestod av eld och syra. Men det var det värt när jag flämtande och dyblöt slängde mig innanför Jakobs dörr utmattad och lugn. Nu ska jag bara lyckas ta mig igenom dagens resultat gånger 5 och samtidigt höja takten från 8km/h till 12km/h. Sen så ska jag nog lyckas ta mig an Midnattsloppet '13 med värdigheten i behåll.