OK Pal
Spenderar majoriteten av dagen i sängen. Funderade igår kring begreppet "gå in väggen" och anser det vara aningen missvisande att uttrycka sig i dessa termer om utbrändhet. Anledningen är enkel - då den bakomliggande orsaken i huvudsak är stress har jag svårt att se framför mig en utbränd person som stillsamt strosar in i denna osynliga vägg. Jag tror snarare den rusar. Nog sagt om det.
Jag har under de gångna dagarna fört flertalet diskussioner angående soff-potatis/data-generationen (det vill säga jag med flera). Ofta och lättsamt placerar man oss under lathets-stämpeln, vilket hos mig skapar stora vredeskrämpor. Hur kan man kalla en generation som arbetar under slavlika förhållanden (timanställningarna) med en boendeform som liknar nomaders, med regelbundna förflyttningar från ett (svindyrt) andrahandskontrakt till ett annat, för lata?!? Hur kan föregående generationer, som uttrycker arbetssökandet som "sen tog jag mig ett jobb", nedvärdera en hel generation genom att benämna oss som slöa? Jag är varken lat eller slö. Jag, och många med mig, har inte möjlighet att vara det. I mitt nu 6-åriga arbetsliv har jag, som bäst, fått tillgång till ett vikariat som erbjuder någorlunda stabilitet. Men inte ens i dessa fall har min tillvaro varit stabil eftersom bostadsmarknadens hårda efterfrågan gör det möjligt för hyresvärdar att välja och vraka mellan de mest eftertraktade; de med säker inkomst, med andra ord de som är (minst) 25+ och kan åtnjuta lyxen av fast anställning. Vi timanställda är förpassade till blocket.se och diverse inneboendekonstelationer eller andrahandskontrakt där hyrorna styrs av "hyresvärdens" girighet. Återigen; LATA?!?!
När vi ändå är inne på det här med lägenheter. Idag läste jag på om BoPlats statistik. Så om jag och Jakob följer trenden av bostadssökande som nyttjar BoPlats tjänster har vi idag 360 dagar kvar att vänta. Av 702. Och just det, sen krävs det ju också att man, för att överhuvudtaget ska kunna vara delaktig i denna statistik, når upp till hyresvärdarnas krav som exempelvis "årsinkomst minst 2 gånger årshyran" vilket vi troligtvis inte gör med huvudsaklig inkomst som grundar sig i studiemedel. Så vi kan nog lägga på sisådär 912,5 dagar på den där väntetiden. Siffran 912,5 bygger jag på att jag har två år kvar av min utbildning och att det troligtvis kommer ta mig ca sex månader därefter att få en någorlunda anställning. Så ja, framtiden ser ju i alla fall ljus ut…
Jag har under de gångna dagarna fört flertalet diskussioner angående soff-potatis/data-generationen (det vill säga jag med flera). Ofta och lättsamt placerar man oss under lathets-stämpeln, vilket hos mig skapar stora vredeskrämpor. Hur kan man kalla en generation som arbetar under slavlika förhållanden (timanställningarna) med en boendeform som liknar nomaders, med regelbundna förflyttningar från ett (svindyrt) andrahandskontrakt till ett annat, för lata?!? Hur kan föregående generationer, som uttrycker arbetssökandet som "sen tog jag mig ett jobb", nedvärdera en hel generation genom att benämna oss som slöa? Jag är varken lat eller slö. Jag, och många med mig, har inte möjlighet att vara det. I mitt nu 6-åriga arbetsliv har jag, som bäst, fått tillgång till ett vikariat som erbjuder någorlunda stabilitet. Men inte ens i dessa fall har min tillvaro varit stabil eftersom bostadsmarknadens hårda efterfrågan gör det möjligt för hyresvärdar att välja och vraka mellan de mest eftertraktade; de med säker inkomst, med andra ord de som är (minst) 25+ och kan åtnjuta lyxen av fast anställning. Vi timanställda är förpassade till blocket.se och diverse inneboendekonstelationer eller andrahandskontrakt där hyrorna styrs av "hyresvärdens" girighet. Återigen; LATA?!?!
När vi ändå är inne på det här med lägenheter. Idag läste jag på om BoPlats statistik. Så om jag och Jakob följer trenden av bostadssökande som nyttjar BoPlats tjänster har vi idag 360 dagar kvar att vänta. Av 702. Och just det, sen krävs det ju också att man, för att överhuvudtaget ska kunna vara delaktig i denna statistik, når upp till hyresvärdarnas krav som exempelvis "årsinkomst minst 2 gånger årshyran" vilket vi troligtvis inte gör med huvudsaklig inkomst som grundar sig i studiemedel. Så vi kan nog lägga på sisådär 912,5 dagar på den där väntetiden. Siffran 912,5 bygger jag på att jag har två år kvar av min utbildning och att det troligtvis kommer ta mig ca sex månader därefter att få en någorlunda anställning. Så ja, framtiden ser ju i alla fall ljus ut…
Kommentera