Givmild.
Igår spenderade jag kvällen med Linnea och Alfred. Och i förrgår träffade jag Mr. Kok. Det är synd att vi så sällan lyckas sammanstråla. Men jag ska inte klaga. Det är de bitar av mitt förflutna jag fortfarande vill kännas vid. De är de jag ser vid min sida i en, annars oviss, framtid.
Vi kan aldrig fly. Däremot kan vi förneka och förtränga. Vi kan sätta ett lock på alla de bubblande känslorna och minnena vi nitiskt och enträget gömmer och stänger inom oss. Men hur vi än försöker dölja dem för omgivningens genomborrande blickar och frågor kommer de förr eller senare göra sig påminda. Likt en flaska med kolsyrebaserad dryck som ständigt skakas och stöts kommer innehållet en dag sprudla ut. Och då går det inte att hejda. Det bästa, och svåraste, vi kan göra är att samla mod och kraft för att göra upp med det - demonerna av gånga tider. En gång för alla.
Kommentera