Har föreläsningsfri dag som resulterar i en ledig dag eftersom min kurslitteratur ännu inte anlänt. Äter en lugn frukost och underhåller mig med det nya numret av Kommunal Arbetaren. blir uppjagad när jag läser om ”rätten” till heltid inom de kommunala anställningarna och om ”Chocksiffrorna om deltidsarbete”; en fråga som i princip bara rör kvinnor då 8 av 10 kommunalt anställda är just kvinnor. En moderat kommunstyrelseordförande tjatar på om att ”De som är nöjda med 75% behöver vi inte lägga så mycket kraft vid” vilket jag anser vara en förenkling. Granskar man systemet med årsarbetstid och flyt framstår den där nöjdheten i en annan dager. Årsarbetstid med flyt är förenklat följande; Flytet är ett sätt att erbjuda högre anställningsgrad utan att egentligen skapa mer arbetstillfällen på din arbetsplats. Ansvaret att få ihop de extra procenten ligger istället på dig själv. ”Flytet” kan du få ihop genom att arbeta på andra arbetsplatser inom samma verksamhetsområde eller hoppa in för någon som är sjuk på din arbetsplats. Med andra ord, anser jag, är de flytande procenten en återgång till osäkra anställningar där du själv måste jaga timmar.
     Så, för att återgå till nöjdheten med 75%-anställningen; när alternativet är en osäkerhet och en rädsla för att vi årets slut ”bli skyldig tid” du inte lyckats få ihop tycker jag att valutrymmet krymper. Dessutom har alla inte möjligheten att arbete under dessa omständigheter som mer eller mindre kräver tillgänglighet i större utsträckning – med fyra barn är det svårt att bli inringd med kort varsel… Så, hur framstår nu det där valet nu? Jag förstår att en deltidare tackar nej när det här är alternativet. Det ironiska är dock att kommuner och landsting kan klappa sig på axeln och säga; Vi erbjöd dem högre anställningsgrad men de Själva tackade nej. Och sen kan de säga att de tagit itu med problemet. Lösningen kanske ser bra ut på pappret, men verkligenheten ser annorlunda ut. Dessutom är de lömska nog att utesluta den största gruppen deltidsanställda ur sin statiskt; enligt SKL var 172 000 personer deltidsanställda år 2011. SCBs siffra visar istället på att 288 000 personer var deltidsanställda förra året eftersom de faktiskt tog med, den troligtvis största gruppen deltidare, timanställda. Den här situationen där kvinnor begränsas till deltidsarbete resulterar i att förstärka kvinnans utsatthet – inte nog med att hon redan tjänar sämre än männen i samma samhälle, hon utesluts även att arbete i samma i utsträckning vilket begränsar henne än mer. Och så heter det att vi är världens jämställdaste land. Min uppmaning; se över den där jämställdheten lite nogrannare så ser du att den brister.

Efter den deprimerande läsningen känner jag att jag måste göra något produktivt av resterande del av min föreläsningsfria dag. Jag beslutar mig för att ge brödbaket ett ordentligt försök; något som inte visar sig fullt så enkelt eller smärtfritt som jag förväntat mig. Dock blir resultatet bättre än förväntat och det färdiga brödet var värt mödan.