We are the world.
I förgår var jag och lyssnade på Bengt Brülde när han talade om moralens roll och plats i klimatproblematiken. Han behandlade under föreläsningen frågan om huruvida en lösning står att finna endast förankrad i människans moral, det vill säga uppfattning av rätt och fel, alltså om det finns eller kan skapas en etik som vägleder oss och hjälper oss att leva klimatvänligt. Han slutsats (min tolkning) var att en sådan stark vägledande moral eller etik idag inte existerar men att den kan växa fram som en konsekvens av politisk styrning mot ett ekologiskt hållbart samhälle genom ett införande av till exempel skatter och förbud. Jag kan inte annat än att hålla med honom och flertalet rapporter pekar på exakt samma sak – det saknas idag politiska incitament och styrmedel som uppmuntrar och möjliggör en sådan utveckling. Å andra sidan kom denna slutsats inte som en överraskning, utan det jag tog med mig från denna föreläsning var hans konsekventa, nästintill aggressiva, betoning på hur gråskalorna inom moralen måste skalas bort för att komma tillbukt med klimatförändringarna.
Vi är väldigt duktiga på att argumentera oss bort från våra moraliska felsteg, för att exemplifiera använder jag här ett av Bengst egna exempel: Vi vet att det är skadligt för miljön att flyga MEN i vissa fall kan detta moraliska rättsnöre åtsidosättas. Även om det är fel att flyga kan man, för sig själv och andra, rättfärdiga sitt flygande om det till exempel är så att man ska flyga just till ett viktigt klimatmöte. Okej, tänker du. Det låter ju vettigt, MEN (det finns ett stort MEN) om ALLA jämt har men och rättfärdigande argument och man slår ihop alla de här ”undantagsfallen” blir utfallet ganska stort. Tänk bara på alla i Sverige som tar bilen istället för att cykla till jobbet på grund av personliga special och undantagsfall. Även om du upplever ditt undantagsfall som litet eftersom det kanske bara händer 2-5 gånger på år, så blir totalen av alla dina och resten av Sveriges undantagsfall ganska stora… Även ditt, och alla andras, undantagsfall går att koppla till det ökade utsläppet av växthusgaser! Det handlar alltså inte om kvantitet – ingen handling som bidrar till klimatförändringar är oväsentlig för det är totalen av allas handlingar som lett oss dit vi är idag!
Det här leder oss utsökt in på nästa tanke som jag uppmärksammade under föreläsningen – ”Men alla andra gör ju så, det spelar ingen roll vad lilla jag gör?” Eller ”Men om alla andra gör ju så och då kan ju jag lika gärna göra samma sak! Varför ska jag kämpa på och cykla när alla andra har det bekvämt i sina bilar?!” Återigen, samma argument som ovan! Det lilla du gör spelar visst roll för det är en del av en helhet – vare sig du vill det eller inte. Och om alla andra är dumma – föregå med gott exempel och förklara för dessa människor varför deras beteende är skadligt. Skadligt inte bara för dig och mig utan även för kommande generationer! Se det som en utmaning att få andra att agera lika bra som du och var stolt över dig själv och det ansvar du tar för miljön som även är av godo för andra!
Nu får det vara nog med detta för idag för jag ska iväg. Inom kort kommer en (förhoppningsvis) motiverande och inspirerande text om köttet och mejeriprodukternas roll i miljödramat. För jag kom även till en självinsikt under denna föreläsning: jag själv har blivit trött på att predika och kommit att nöja mig med att ”Aja, jag gör så rätt jag kan iaf”. Men jag kan inte nöja mig med det för då gör jag inte Allt jag kan för att bidra till en hållbar utveckling. Så ut med den förslöade Tanja som inte orkat övertyga och in med den mer radikala och drivna! På återseende!
Kommentera