Vaknade återigen upp till synen av frost beklädda grenar som glittrade likt kristaller i de disiga morgon solstrålarnas sken. Orsaken till detta trollbindande skimrande urbana  landskap är en tät och hemlighetsfull dimma i kombination med minusgrader. Idag är jag lite muntrare än sist. Har inhandlat ett par nya löparskor nu. Det blev inte de snygga och flashiga jag siktat in mig på utan istället blev det ett par extremt bekväma - och det är ju faktiskt det enda som spelar någon roll.
   Ytterligare en sak som kommit att ha positiv inverkan på mitt humör är ett samtal jag fick igår morse. Det rörde sig om en föreläsnings-förfrågan. Först greps jag av panik och tänkte bara NEJ NEJ NEJ. Jag bad om att få återkomma till mannen i luren och slängde i panik iväg en förfrågan till mina passionerade med-feminister och bad någon av dem ta sig an detta. Men allt eftersom dagen gick kände jag mer och mer - varför inte? Almanackans blad lös med sin tomhet (fram tills kvällningen) och vad hade jag egentligen att förlora? Inget. Bara en chans att bli en erfarenhet rikare och att sprida ett budskap som jag tycker varenda kotte bör ta del av. Så jag tackade ja. TIll min stora lättnad får jag dock back-up av en lika oerfaren föreläsare som jag själv och jag är övertygad om att vår brinnande iver kommer överglänsa eventuella små fel och stakningar. Dessutom får vi chansen att öva in och finslipa för föreläsning tillsammans med en annan av våra vapendragare, som råkar vara väldigt bra på att just föreläsa (kan bero på att hon är utbildad lärare). Så, nästa fredag premiär föreläser jag inför 80 - 100 pers och jag hoppas verkligen att det bara är början!