Nu har allvaret börjat, och därav tystnaden. Vi har haft väldigt mycket att göra den här veckan eftersom föreläsningarna nu dragit igång. Jag har inte riktigt orkat släpa med mig kameran till skolan, så detta får istället bli en uppdatering utan fotografisk dokumenation. För att komma till skolan får vi åka taxi. En kan ta bussen, men då vi fortfarande är väldigt förvirrade i detta land och taxin är så pass billig här har vi tagit det enklare av dessa två alternativ.

Mina förväntningar på den Vietnamesiska universitets undervisningen har både infriats och inte. Jag hade förväntat mig en väldigt auktoritär och strikt skola, men så är inte fallet. FIS-studenternas fnissande har hängt med in i klassrummet och de ägnar stora delar av skoldagen åt sina mobiler. Således ter de sig inte riktigt lika fokuserade eller intresserade som oss. Dessutom blev jag överraskad över deras bristande respekt gentemot föreläsarna. De tjötar på ganska bra samtidigt som föreläsarna står och pratar, och min stora förvåning ligger i att varken föreläsaren säger i från eller Mr Hai och Miss Yen (kurs ansvariga). De sistnämnda kan emellanåt slänga en irriterad blick åt deras håll när de väsnas för mycket, men inget mer. Känner inte riktigt heller att jag eller de andra SGS (School of Global Studies)-studenterna kan säga så mycket då. Dock får jag emellanåt  lust att be dem hålla tyst, för det är svårt att förstå vissa föreläsare som det är och det blir inte lättare med deras konstanta bakgrunds sorl.
  De område där mina förväntningar har införlivats är föreläsarnas perspektiv och syn på saker och ting. Häromdagen hade vi en föreläsning som fick mig att känna ett behov av att nypa mig själv i armen för försäkra mig om att jag inte åkt bakåt i tiden och hamnat på en föreläsning i rasbiologi. Föreläsaren, som bedrivit forskning bland minoritetsfolkgrupper i Vietnam, presenterade dessa människor som ”backwards”, förlöjligade sig över hur illa de luktade och presenterade hela folkgrupper som ”glada” och ”harmoniska”. Förvånande nog kunde han inte heller svara på frågor om kultur bland minoritetsfolken, och då undrar jag vad han egentligen har studerat? Vidare är det många andra föreläsare som pratar om majoritetsfolkgruppen Kinh som ”normala” i relation till minoriteterna. Dock skapar engelskan en viss barriär emellan oss och det uppstår ofta missförstånd, så jag vet inte om detta kan förklaras med en dåliga översättningar eller dålig människosyn. Jag hoppas på det förstnämnda. Vidare så genomsyrar deras långvariga ”socialistiska” styre deras sätt att se på saker och ting. Allt ses dock inte igenom den ”socialistiska en-partis-styres-linsen” och jag har flera gånger blivit positivt överraskad över deras problematiserande av vissa ämnen som jag faktiskt trodde var såpass tabubelagda att de inte skulle tas upp på föreläsningar. Vidare har jag även känt att deras perspektiv gett mig nya infallsvinklar. Exempelvis hade vi en föreläsning om alkoholkonsumtion bland minoritetsfolken (vilken är hög) där de satte de negativa aspekterna i relation till de positiva, i sann antropologis anda. Eftersom alkoholen är en stadig inkomstkälla för dessa människor, som överlag är fattigare än genomsnittet, kan alkoholen inte enbart ses i negativa termer. Dessutom har alkoholen i en kulturbärande dimension där konsumtionen av alkohol kan ses som en socialiserande process som öppnar upp för inträde i sociala nätverk, vilka är viktiga då dessa fungerar som sociala skyddsnät.

Överlag är jag nöjd, även om jag hade önskat att vissa föreläsare var lite bättre på engelska. Det blir ganska tröttsamt att sitta 2 timmar och lyssna på någon som säger något som jag uppfattar som ”wart” och senare komma underfund med att denne inte alls syftar på vårtor utan ibland säger ”world” och ibland ”war”. Vidare hade jag uppskattat att slippa sitta och frysa (!) hela dagarna i skolan. Av någon oförklarlig anledning är det ständigt iskallt i skolan… Dessutom är stolarna super obekväma och tekniken funkar sådär, vilket är synd för powerpoint-presentationerna gör att en hänger med bättre när det blir svårt att höra vad de säger. Hur som helst är jag så här glad för att få se och lära mig nya saker: