Upptäcktsfärd.
Passar på att uppdatera er medans jag har tid. Idag har vi mest strosat runt och varit på jakt efter lite varmare kläder; shorts-väder-förväntningarna var lite överskattade. Dock visade det sig lättare sagt än gjort att hitta klädaffärer som matchar vår smak - modet här är så att säga inte detsamma som hemma. Efter 3,5 timmars promenerade gav vi upp och beslutade oss för att be våra vietnamesiska klasskamrater om hjälp.
Jag har hunnit smälta bytet av kontext lite mer nu. Igår fick jag huvudvärk efter bara ca 5 minuter ute i det kaos som Hanois gator utgör. Trafikregler verkar inte existera, men det kom inte som någon nyhet. Nedan kan ni skymta en korsning där alla kör samtidigt - högerregeln, någon?
En gör bäst i att bara stövla rätt ut i gatan, annars blir du stående vid trottoarkanten för resten av dagen. Vidare tycks trottoarer inte ha samma innebörd här som hemma - de används till alla än att gå. Exempelvis används det som parkeringsplatser åt alla de moper som utgör stadens främsta transportmedel. Belägringen av trottoarerna tvingar en att ta sig fram på vägen, tillsammans med virrvarret av mopeder. Alltså kan en liksom inte spatsera fram i lugn och ro, utan måste vara konstant vaksam över var en sätter sin fot. Detta beror å andra sidan inte enbart på trafiken. På bilden ni ser nedan råkade Louise trampa på en död råtta, därav den besvärade minen.
På tal om trafiken kan jag ju för övrigt säga att mopeder inte enbart brukas för att transportera människor. På moder transporteras ALLT - från hela familjer, till träd, till glasrutor som ni kan se på bilden nedan.
Det är inte bara trafiken som är rörig - även gatorna är ett enda virrvarr. Till och med med karta är det svårt att hitta. Tack och lov är lokalbefolkningen vänlig och denna icke-engelspråkiga kvinna kom spontant fram och hjälpte oss hitta vägen.
Promenaden fick det att kurra till i magen, så vi beslutade oss för att bege oss till en av vandrarhemmet rekommenderad restaurang. Det var, visade det sig, en aningen finare restaurang än vad vi studenter räknat med. Dessutom var maten inte alls så god som vi förväntat oss för priset, så överlag blev lunchen en besvikelse. Dock fick vi tillfälle att pröva Tet-cake (Tet = Lunar New Year), vilket inte är en kaka i svensk bemärkelse utan ris och annat gojs, som mungbönor och fläsk, inbakat i bananbröd. Som ni ser på bilden fick vi assistans med att öppna denna delikatess, som för övrigt delades i små tårtbitar med hjälp av bambusnören. När vi väl sett det slemmiga innehållet kände jag mig plötsligt inte lika besviken över att vara vegetarian. Att döma på Louises, Michelles, Denises och Mikels min efter att ha stoppat denna ”kaka” i munnen så var den ingen kulinarisk succé. Men men, en måste ju prova och ta seden dit en kommer!
Nu sitter jag här på rummet tillsammans med Madde som precis anlänt från Bangkok och väntar in övriga klasskompisar som ska komma idag. Det vankas gemensam middag och ett första möte IRL med de vietnamesiska studenterna. Ska bli spännande, men är samtidigt lite nervöst. Får väl bli en uppdatering på det sen! Hej så länge!
1 kommentarer
jakob
21 Jan 2014 08:36
sökes, ännu mer bilder på saker som transporteras på moped. Den bilden med glasrutan tyckte jag var hysteriskt skojig, haha! i övrigt vilka fina bilder du tagit och dessa elledningar faschinerar mig så mycket. Börjar förstå vad du menar när du pratade om kaka på skype för jag fick ju fram någons slags smarrig bild i huvudet på kladdkaka och tänkte hur kan du vara skeptisk till kakor, men nu förstår jag :0
Kommentera