Dagen efter Pho-middagen begav vi oss tillsammans med några av FIS-studenterna på sightseeing. Första stoppet blev etnologiska museet, vilket var helt i min smak. Här fick vi en chans att fördjupa oss i de vietnamesiska minoritetsfolkens liv och kunde bland annat besöka några av deras traditionella hus, vilka var spektakulärt höga och långa! Vi fick även chansen att pröva denna portabla bro som bärs med under vandringar för att korsa vattendrag. Jag kan meddela att ingen av oss studenter klarade av att balansera hela vägen fram på dessa bambustockar. 

 

 
Utanför museet hittade vi dessa slappa typer. För första gången råkade vi på taxichaufförer som vägrade köra oss och uppmanade oss istället att gå. Givetvis var jag tvungen att porträttera deras avslappnade stil, vilket de så klart lägger märke och ber att få ta en bild med mig i gengäld. Så jag fick ju bjuda på mig själv och posera med dessa två män.

Vi påbörjar därefter vår promenad bort mot restaurangen där det vankas lunch, men vietnameserna tröttnar snabbt på att gå så vi får istället åka i omgångar till restaurangen på deras mopeder. Det var spännande att få ta del av detta perspektiv av Hanoi! Tror dock att jag och Madde som åkte tillsammans var minst rädda av oss SGS-studenter; många såg ganska skräckslagna ut när vi tuffade iväg!
 

På restaurangen åt vi något som jag skulle beskriva i termer av english-breakfast med ett glas majsmjölk. Att döma av utstyrseln och åldern på övriga restauranggäster fick jag känslan av att detta var ett hippt-ställe att hänga på. Själv kunde jag inte riktigt se vad som var så hippt; potatis och ägg badandes i sås var ingen kulinarisk hit. Hur som passade jag på att även porträttera coolingarna vi varit bordsgrannar med på restaurangen, som till vår trevnad låg på en förvånansvärt tyst och trevlig innergård. 

Efter lunchen var det dags för karaoke. Om taxichaufförena inte varit särskilt tillmötesgående innan, så blev de det nu i vart fall; vi åkte 9 personer + chaufför i en taxi. Det var trångt. Det kändes ganska märkligt att gå på kareoke klockan 13.00 en söndag, men samtidigt så tänkte jag; varför inte? Jag misstänkte dock att detta hade något att göra med kareokens annorlunda innebörd i Asien - prostitution. Under mitt tidigare besök i Asien fick jag detta berättat för mig, både av andra resande som bosatta, men jag har även läst om kareokens koppling till prostitution. Här äger kareoken rum bakom stängda dörrar - en får liksom ett litet privat rum för sitt sällskap med tillhörande uppassare och eventuellt då också tjejer. Jag tror därför att vi gick dit så tidigt för att undgå detta. Dock fick vi alla en konstig känsla av stället; vi fick inte gå hur vi ville utan fick eskort från vårt rum till toaletten där det dessutom låg unga tjejer och sov på rosa fluffiga soffor… OBS! Lägg märke till affischen "YOLO ZONE!" och Carls fokuserande!

På plats visade det sig att de hade någon sorts erbjudande på Heineken, så vi fick 40 öl till priset av 20. Resultatet av detta blev att alla blev lite dragna så där mitt på dagen och vi lämnade nog alla karaoke-stället bakom oss med en surrealistisk känsla. Trodde nog aldrig att jag skulle spendera en söndag eftermiddag med att sjunga karaoke till ABBA (som är väldigt populära här!) och stämma upp i gemensam spontandans…